Bloggarkiv

Tjo eller ko – det är frågan?

Vi hade ordet ”kall” idag som smenglishord och den nya tjejen från Irak hade bara varit i Sverige en vecka och kunde ingen svenska alls. Det var hennes första kursdag i smenglish på ABF i Hörby.
På storbildsskärmen hade vi haft uppe bilder av kyla av olika slag och nu skrev jag upp på whiteboarden olika ord som kommit upp i sammanhanget.
Is, snö , vinter, kylskåp…jag pekade på bilderna och när jag kom till kylskåp sa tjejen, småbarnsmamman i 30-årsåldern: ”Tjo” och pekade på kylskåpet. Så sade hon : ”Ko” och sen ”tjo” igen. Sen sade hon ”ko” flera gånger och såg frågande på mig. Jag förstod inte vad hon menade, vi hade inte haft med någon bild på nån ko. Jag googlade fram en bild på vårt vanligaste klövdjur och visade henne.
– Ko sa jag och visade henne bilden. Menar du ko?
– Ja, ja visst menade hon ko det var helt klart, ko….tjo?
Nu förstod jag att hon var inne på hårda och mjuka vokaler och minns att jag tänkte: Har de hårda och mjuka vokaler i arabiskan???
Jag skrev upp a,o,u,å och e i y ä ö på tavlan och sen skrev jag ”kall” och ”ko” under de hårda vokalerna och ”kyla” och ”kylskåp” under de mjuka vokalerna.
Nu tänkte tjejen så det knakade, hon satt helt stilla och det riktigt syntes hur hon tänkte och försökte förstå ett sammanhang som varit dolt för henne tidigare.
Eftersom vi i gruppen hade både analfabeter och barn försökte jag nu lämna stickspåret med hårda och mjuka vokaler eftersom jag förstod att det var otrolig överkurs för flera i gruppen.
Men plötsligt sken tjejen upp och tog ett blankt papper från mitten av bordet och började skriva i en rasande takt. Två sneda streck fyllde stora delar av papperet och så skrev hon hårda och mjuka vokaler kring vardera strecket och sen en massa arabiska tecken som jag inte kunde förstå.
Via en annan kursdeltagare som kunde lite engelska fick jag vet att tjejen kunde latin och hennes anteckningar på papperet hade med latin att göra. De arabiska tecknen var bara hennes anteckningar på hennes hemspråk. Jag har varit med om detta fenomen tidigare. Det känns som om de som kan latin har någon sorts genväg in i språk och grammatik som vi andra saknar. Latinet gör att de fattar poängen mycket fortare och enklare än annars.
Men hur kom hon in på spåret vi ko – tjo – kyskåp?
Jo, det var så att bakom huset där hon bodde med sin man och sin lilla dotter i utkanten av Hörby fanns en kohage med betande kor. Därför blev ordet ”ko” ett av de allra första ord som hon lärde sig på svenska. Hennes lilla treåring älskade att härma kons muande vilket hon gjorde många gånger under språksessionen.
Någon månad senare återvände den lilla familjen till Irak men mitt bestående minne var den här unga akademikerns ovanliga ingång till svenskt uttal och grammatik. Att vara språklärare är lite som att fiska, man slänger ut ett bete men så måste deltagarna fånga ett bete och göra det till sitt eget för att riktigt gott lärande ska uppstå. Jag slutar aldrig att förundras över detta otroliga fenomen och vilka krokiga vägar som lärandet tar ibland.
Tjo på er allihop!

Annonser

Lämna en kommentar

april 3, 2017 · 6:04 e m