Monthly Archives: december 2011

Persikopäron – ett pedagogiskt förhållningssätt!

Ibland får jag frågan om jag har någon pedagogisk förebild. Då brukar jag tänka på min farmor. Farmor Hulda från Spässlanda  i Värmland som alla vi barn älskade, hon som alltid hade tid… Hon och farfar bodde i ett hus på landet utanför Säffle  med syrenbuskar, jordkällare, smultronställen och hammock.

Hon hade ingen pedagogisk utbildning, farmor Hulda, men hon kunde trots detta möta oss barn precis var vi var. Hon moraliserade inte, värderade inte våra åsikter och tankar utan hon lyssnade till dem och utgick ifrån dem och väckte dessutom vår nyfikenhet, när hon på sitt finurliga sätt bjöd oss in i sin värld.

Hemma i stan (Malmö) hade Malmborgs (i mitten av sextiotalet) just öppnat snabbköp på Tärningholmsgatan, ett stenkast från Herrestadgatan där jag bodde som barn. På Malmborgs kunde man köpa persikor på burk. Runda plåtburkar med persikor som jag och min syster brukade kiva om vem som skulle öppna på vår ”klara” som satt uppsatt i köket. Vi älskade persikor, runda, gula, glatta, goda persikor, helst med mammas hemlagade chokladpudding till.
Därför ville vi ha persikor av farmor när vi kom upp till Värmland. Men farmor hade inga persikor, däremot hade hon i sin jordkällare massor av egenhändigt inkokta ingefärspäron. Men det ville vi alltså inte ha. Vi ville bara ha persikor.
Men farmor Hulda blev inte förnärmad. Hon talade inte om för oss att vi var bortskämda ungar från stan som minsann borde uppskatta hennes inkokta päron. Hon hade en alldeles särskild förmåga att förstå sig på små barn.
Hon satte sig ner på huk och sa:
– Men kära barn – det jag har i min jordkällare är inga vanliga päron, det är persikopäron och det är så gott, så gott, ja ni kan inte tro så gott det är.
De måste ni smaka!

Vi smakade på farmors persikopäron och visst var de goda. Tro´t om ni vill med de var faktiskt precis lika goda om inte godare än t.o.m. persikorna från Malmborgs hemma i stan. Och än idag många, många år senare heter inkokta päron, lokalt inom Karmansläkten, fortfarande just persikopäron!

Lena Karman

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Lena filosoferar...

En ”tindrande” julhälsning!

Klurifax förskola fick barnen ta med sig var sin sak hemifrån att hänga i vår julgran. Gärna med en liten historia till om varifrån den kommer…

Lilla Tindra 2,5 år har 2011-12-20 gjort en alldeles egen historia om sin tomte som hon ville hänga i vår gran. Mamma Eva har skrivit ner den ord för ord och som vanligt berättar våra barn mycket om den tid som vi lever i just nu…håll tillgodo!

”Johan och Sharon och Tindra öppna paket i den. Så många tomte hänga i granen på dagis, hoppa och dansa – den tar jag till Leonardo!
Tindra hängde tomten som en handväska. Tomten har en stjärna i handen. Inte sönder.
Hälsningar  Tomten kommer från ICA.”

Lämna en kommentar

Filed under Förskolebarn filosoferar - skrattvarning!

Ring stämpelklocka ring…

Nu är det Jul och politikertomtarna lovar förbättringar för förskolan inför 2012.

Kristdemokraterna vill införa stämpelklockor på förskolan – för att vi pedagoger ska få mer tid till barnen…
Vi pedagoger vill helst ha barnen närvarande på regelbundna tider för att få med alla barn i de lek och lärprocesser som vi försöker skapa i enlighet med förskolans läroplan och våra olika förskolors profiler.
Vänsterpartiet vill att vi ska jobbar kvalitativt med förskolans mål och läroplan men att vi ska göra det 24 timmar om dygnet och sju dagar i veckan…

Alla är vi vuxna och vi kan argumentera för våra åsikter, men vad tycker barnen?
Om barn hade kunnat argumentera som vuxna skulle det kunna låta så här.

På förskolan Vintergatan avdelningen Svarta hålet:
-Kalle, jag ska gå hem nu, ska vi fortsätta bygga på legoborgen imorgon?
-Nej, jag ska ha nattskift nu på avdelningen Nattugglan ett par nätter i rad och sen är jag ledig två dagar, men vi ses på utedagen på tisdag…
-Nej på tisdag ska jag  gå med mamma till frissan så jag missar utedagen. Mamma vill inte stämpla in mig för tidigt så jag sitter på golvet och leker med hårtussar istället.
-Kan du inte fråga fröken om du får komma tidigare?
-Jo men du vet att vi måste stämpla in precis när vi kommer och då stämmer det inte med mammas schema. Regler är regler!
-Men är inte reglerna till för oss barn?
-Jo, för oss barn men också för våra föräldrar, och för samhället och för ekonomin och tillväxten.
-Oj det var mycket på en gång.
Ja men du vet väl att stora människor har svårt att prioritera, de vill ha allt på en gång och hela tiden.
– Så här kan vi inte ha det. Vi barn är viktigast. Det har Anna sagt. Jag ska ta upp det här med henne på samlingen på onsdag.
-Anna har semester på onsdag. Alla våra fröknar ska ha var sin veckas semester nu eftersom vi inte får semesterstänga på förskolan längre. Någon gång i april finns det en vecka när alla fröknar är här samtidigt. Det är då de ska ha planeringsdag och hela förskolan stänger.
-Men vi barn då?
-Men det förstår du väl. Förskolan har fått en ny läroplan och den måste fröknarna jobba med väldigt mycket för vår skull. Och då kan ju inte vi vá med!
-Vad ska vi göra då?
Du kan komma hem till mig och bygga lego om du vill. Pappa ska vabba då – oj det där fick jag visst inte säga…

Lena Karman 

Lämna en kommentar

Filed under Från en pedagog till en annan...

Dass english…

-Experimentera, var fria i tanken och prova er fram!
Ungefär så rådde jag mina pedagoger på Klurifax att förhålla sig till sina smenglishstunder med barnen, som de skulle starta upp för drygt en månad sedan.
Vi var helt överens om att vi skulle bygga upp en grundstruktur till språkstunderna, en upprepbarhet som barnen skulle lära sig att känna igen och bli trygga med. Men inom denna ram ville jag att pedagogerna skulle möta barnen där de var och bygga rutinerna kring naturliga skeenden i vardagen på förskolan. Inga lektioner och absolut inga krav!

För ett par veckor sedan kom Anette och ville berätta något för mig.
-Nu ska du få höra Lena, sa hon. Nu har vi banne mig experimenterat. Idag har vi haft Smenglish under pottstunden! Barnen satt så fint alla sju och det var lugnt och mysigt så Ola och jag sade till varandra att nu vi plockar in smenglishdockorna och och  kör vi lite Smenglish. Sagt och gjort, mitt under pruttandet fick våra minsta lite kul språkstimulans. De älskar redan lilla Smingela (dockan) och vet precis vad det är frågan om när hon kommer fram.
-Ni tog väl inga bilder, undrade jag lite ängsligt. Nuförtiden kan ju folk få konstiga idéer av de mest otroliga slag.
-Nej, nej inga bilder men kul hade vi!

Mina pedagoger är fantastiska med barnen och jag blir riktigt rörd ibland och ”dass english” kan ju låta lite som vi blandar ihop tyska och engelska men så är det inte.

Vi har bara haft Smenglish på dass.

Lena Karman

1 kommentar

Filed under Smenglish med barnen

om översättning…

Lille Eff 5 år vars mamma var från Thailand hade en amulett med en thailändsk inskription runt halsen. Han gick på Klurifax förskola och en dag frågade han mig:
-Lena, kan du läsa detta?
-Nej det kan jag inte, svarade jag men jag tror att din mamma kan.
-Det kan jag också, berättade Eff stolt för mig.
-Vad bra. Kan du då läsa vad det står och berätta det för mig på svenska?
Då skrattade Eff riktigt hjärtligt och mitt i skrattet förklarade han:

Man kan inte läsa Thaisvenska!!!

Lena Karman

Lämna en kommentar

Filed under Förskolebarn filosoferar - skrattvarning!

om riktiga ljus…

Inför luciatåget i 5-6 årsgruppen:

-Ska vi ha riktiga ljus eller ska vi ha stearinljus?

Så här i Luciatider kommer jag att tänka på detta minne från Klurifax Barnteaterhus tid på Lundegården i Hörby. Flickans fråga talade om för mig att vi plötsligt befann oss i en ny tid. 1986 var det året som riktiga ljus plötsligt blev elektriska och stearinljusen förpassades till nostalgikategorin och var alltså inte längre riktiga .

Lena Karman

Lämna en kommentar

Filed under Förskolebarn filosoferar - skrattvarning!

Can you jump like a frog?

Den allra första smenglishstund som jag själv hade med 3-4årsgruppen utgick vi ifrån ordet hoppa/jump i göralådan. Vi lekte grodleken och hoppade som grodor och när den engelska sidan på dockan kom fram blev det ”jump” istället. Efteråt när jag plockade ihop lådan passade lille Alexander på att klättra upp på vårt lilla svamphus.

Där satt han och gnolade för sig själv:
-Can you jump like a frog, can you jump like a frog?

Det är härligt att uppleva hur fort våra barn tar till sig språk och uttryck!

Lena Karman

Lämna en kommentar

Filed under Smenglish med barnen