Monthly Archives: november 2011

om att ha bråttom…

”-Affuf inte ha båttom” brukade min äldste son Rasmus säga till mig när jag stressade för mycket på det glada 80-talet.
-Skynda dig , vi ska till dagis, vi har bråttom, kunde jag säga men han förstod inte vad jag menade. Han var tre år och hade en fin pälsmössa och han hade ett par stövlar som han själv kunde ta på och han hade en ambulansbil som hjärteleksak istället för nalle. Men han hade alltså inte bråttom, vad var det för något konstigt, jobbigt som man inte kunde se och ta på.
Det var som han tänkte: Tala för dig själv mamma, Affuf inte ha båttom!

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Förskolebarn filosoferar - skrattvarning!

om väderfenomen…

Novemberdimman ligger tät över Hörby och och Oliver tittar ut genom fönstret:
– Det är suddigt ute idag…

Lämna en kommentar

Filed under Förskolebarn filosoferar - skrattvarning!

om semesterminnen…

”Jag har varit i Thailand på semester var har du varit?
Jag har varit på tippen med pappa.”

Det var under en samling på Klurifax förskola som barnen berättade för varandra om var de varit under sommaren. Båda resmålen var lika spännande och det var inte ett dugg ”finare” eller ”häftigare” att ha varit i Thailand än på tippen. Så är det bland våra små barn (upp till 5 år) – underbara ungar!

Lämna en kommentar

Filed under Förskolebarn filosoferar - skrattvarning!

Små barn är stuprännor…

När jag för några dagar sedan, plockade fram”Svensk Dikt från trollformler till Lars Norén”-antologin av Lars Gustavsson, hade jag ingen som helst tanke på Smenglish. Jag hade just fått höra att Tomas Tranströmer hade fått årets nobelpris i litteratur och tänkte titta efter vilka Tranströmerdikter som fanns med i boken som stod hemma i min bokhylla.

Snart fastnade min blick på näst sista versen i dikten ”Genom skogen”:

Från skogens botten stiger jag.
Det ljusnar mellan stammarna.
Det regnar över mina tak.
Jag är en stupränna för intryck.

Jag läste de här raderna om och om igen och så fick jag uppleva, precis det som den ständige sekreteraren Peter Englund hade sagt i sin motivering, att Tranströmmers dikter hjälper oss att få syn på vår egen verklighet. ”I förtätade, genomlysta bilder får vi ny tillgång till det verkliga”.

Precis så var det för mig. För mig är dessa rader en fantastisk metafor över små barn och små bans lärande.
”Små barn är stuprännor för intryck. Intryck som regnar ner över deras tak.”

Ett sånt underbart argument för att börja lära ut engelska tidigt, att vi ska låta det regna ner engelska ord över barnens tak, just därför att de är extra fina stuprännor för intryck när de är riktigt små. Vi ska inte vänta tills barnens stuprännor har blivit igensatta av en massa andra intryckslöv som gör det svårare för dem att ta till sig nya språk.

Lena Karman


Lämna en kommentar

Filed under Lena filosoferar...

Möte på malmömässan…

Du gick sakta förbi vår monter …du hade en öppen och varm blick och du tittade intresserat på våra lådor och dockor , utan att röra vid dem, sen mumlade du: Ja det är nog bra det här, men mitt uppdrag är i första hand, att lära barnen svenska.

Jag hade precis haft ett spännande samtal med en mycket kunnig specialpedagog och jag kände mig glad och inspirerad. Jag sade något om att vi kan ge våra små barn det engelska språket som ”gåva” precis som de får svenskan… Då berättade du att bland barnen på din förskoleavdelning i södra Malmö fanns det 18 olika hemspråk respresenterade, dock inte engelska.

Men snälla, hur gör du, hur arbetar ni utifrån en sådan utgångspunkt??? frågade jag.
Och du mörka, kortklippta förskollärare – säkert med många års erfarenhet av yrket – började då berätta, med ett brinnande engagemang i rösten. Du berättade om hur ni arbetade med bilder och bandinspelningar och om hemspråkslärare som kom då och då till er hjälp. Slutligen sa du
”det där med engelska – vi är inte riktigt där”… och så försvann du i vimlet bort mot någon pysselhörna.

Jag tog en fikapaus efter vårt möte – behövde samla tankarna.
Mitt uppdrag är i första hand att lära barnen svenskan, hade du sagt men är det verkligen så?
Jag har inte läst det i svensk skollag eller i förskolans läroplan. Det en självklar mänsklig rättighet för alla barn i svensk förskola att få omges av det svenska språket, så självklar att juristerna förmodligen har missat att skriva in det i lagen.

Kära okända förskollärare, hade jag haft ditt namn så skulle jag vilja anmäla dig till ”vardagshjältar” för den insats du och dina kolleger gör är mer än beundransvärd. Men det är, enligt min mening, inte ditt uppdrag att lära barnen svenska, däremot att utveckla språkförmågan. Hur ska en ensam förskollärare kunna lära barnen svenska om det talas 18 andra språk under tiden?

Det är politikers och tjänstemäns uppdrag och förbannade plikt att organisera förskolan så att varenda unge får svenskan som ”gåva” genom att helt enkelt få höra språket talas i vardagen. Jag känner en otrolig ilska. Denna tingens ordning innebär att barn dagligen berövas möjligheten att lära det språk som talas i det land där de bor!
Att vi har en katastrofal bostadssegregering som innebär att det talas 18 språk i trappuppgången eller på gården är ett problem i sig, men det finns ingen naturlag som säger att man måste fortplanta denna tingens ordning in i förskolan. Här har politikerna ett val!

Björklund, Reepalu, Reinfeldt – gör något!
Sverige som land får inte beröva något barn möjligheten att lära det svenska språket. För att återknyta till engelskan känns det som en paradox att Sverige som land, trots denna tingens ordning kräver att alla femtonåringar ska behärska både svenska och engelska – annars kommer de inte in på gymnasiet.

Lena Karman

Lämna en kommentar

Filed under Från en pedagog till en annan...

utanför ramarna…

”Mitt favoritdjur är en elefant men den är så stor så den får inte plats på papperet så jag ritade en gubbe istället.”

Lämna en kommentar

Filed under Förskolebarn filosoferar - skrattvarning!

Lokalen på Filaregatan…

Hurra!

Jag har fått nycklarna i min hand!
Nycklarna till SMENGLISH nya lokal på Filaregatan 11 i Hörby. Tre stycken är de och blanka och fina. Lite som ett barn betraktar jag dem, väger de i handen, lägger dem mot kinden och ser på dem igen. De är blanka och fina med ett litet svart gummihölje runt det runda ”nyckelhuvudet”. Bra att de är svarta sa Micke, vår vaktmästare när vi öppnade ytterdörren och larmade av med sifferkoden som jag fått av fastighetschefen. Då kan vi skilja dem från annexets. Annexet är Klurifax skolbarnslokal på Nya torg och Filaregatan ligger i utkanten av Hörby industriområde, alldeles intill huvudvägen och mitt emot Skånegården – det stora korsvirkeshuset. För att vara på ett industriområde är här väldigt fint. Så är det nära E22an också, lätt för folk att hitta hit när den dagen kommer.

Lokalen är alldeles tom och för min inre blick drömmer jag om hur här kommer att se ut om några månader.

Häromdagen när vi var och tittade på lokalen, som Hörby kommun så lämpligt har till uthyrning utan att vi direkt ruineras. Hur är det egentligen med hygienregler och livsmedelsrutiner?
Slipper man allt sådant nu när man inte ska ha barnverksamhet i lokalen, undrade jag lite ängsligt. Ibland har jag huvudet väl fullt med tänk om omklädningsutrymmen för personalen och rotfruktsvaskar och skriftliga soptunne- och blöjrutiner. Folket från fastighetskontoret log lite åt min fråga och mumlade något om att jag inte skulle tro att det bara var vi inom det ”privata” som hade skäppan full av dylika dokumentationskrav.
Men nu var i alla fall den här lokalen klassad som kontor och inte någon livsmedelslokal. Den var full av gamla fula kontorsmöbler från 70-talet. Nej, nej för allt i världen jag vill inte ha dem. Töm lokalen det är okey att det blir alldeles tomt, men ett vred på insidan till utrymningsdörren vill jag ha, så jag kan ta mig ut om det brinner.

Nu var här alltså, helt enligt mina önskemål alldeles tomt. Vi tar hit vårt campingbord som vi har i husbilen, sa jag till Micke. Det behöver vi ändå inte förrän nästa sommar.

Lena Karman

Lämna en kommentar

Filed under Rapport från SMENGLISH pedagogcenter...